By Kajsa | Mar 24th, 2011 | Nyheter |
Ahh..det är torsdag mitt på dan och det blev ett hål i tiden som jag inte vet hur jag ska fylla. Detta blir bra. Att skriva lite. Jag ska träffa City om tjugo minuter.
Det börjar trilla in spelningar, men jag tänker inte lägga upp dem här förrän det är några, bara några till. Känns skönare med en klump. Jag är fortfarande omskakad av Sebbe-filmen. Det är flera dar sen jag såg den. Vet inte vad som hände. Jag brukar kunna hitta någon utväg ur sån där förtvivlan. Framför allt brukar jag kunna säga att det är en film, inte verklighet, men det funkade inte här. Det är ju verklighet. Det händer hela tiden. Ungar funkar så. De försvarar sin förälder in i döden. Om jag skadas av min mamma är jag inte värd bättre, det hon säger är rätt, så hemsk är jag.
Den politiska ilskan hjälpte inte heller. Nu, några dagar senare kan jag absolut se att det är en politisk fråga. Ensamstående mamma i sjuklig depression, förstelnad sorg, helt utan förmåga att självläka, med ett jobb som ger nästan ingenting men som fördjupar tröttheten och sjukdomen. Hon skulle få hjälp, bli synlig, omvärlden skulle fråga, de skulle få hjälp tillsammans i det samhälle som jag önskar mig. Ungar och deras föräldrar skulle vara en prioritet där. Det skulle finnas gemenskap och skolan skulle upptäcka lidande och vi skulle ha former för att stödja fattiga, sjuka familjer. Så tänker jag idag, men det molar fortfarande.
Natten efter att jag sett Sebbe bara grinade jag och det var som om han var min unge och jag bara satt där mitt i filmen utan att kunna göra något. Jag var helt enkelt alldeles utan distans den där natten och kunde bara känna, inte tänka. Nu tänker jag. Det är fel på ett samhälle där människor har det så. Sebbe är en olidlig men väldigt bra film. Se den.
| 2011/03/26 @ 15:57
Ingvar Loco Nordin says:
Hur man tar hand om de svagaste är ett mått på vilket samhälle vi lever i. Jag tänker så om t.ex. uteliggare. Jag drömde en gång att alla uteliggare i min stad samlades med plakat med bilder på sig själva som små barn; sådana plakat som brukar användas när ungdomar tar studenten. Och jag brukar tänka på Hitlers barndom. Om den hade varit annorlunda hade kanske miljoner och åter miljoner människor inte mördats. Vad du och jag gör, hur du och jag behandlar och bemöter, bestämmer hela världens framtid.
| 2011/06/08 @ 19:04
Nico says:
..sverige som ska vara så demokratiskt och jämlikt.. jag undrar var demokratin finns? för att inte tala om.. jämlikheten?
Hela världen är på väg nerför ett stup och 60% av mänskligheten blundar och tror att dom ska landa i mjukt sockervadd.. medan vi andra ser på med skräck i blicken och försöker bromsa fallet och väcka dom andra medan vi faller ner mot den hårda betongen..
eller ner i ingentinget, som i Den oändliga historien.
Ingentinget.. en värld där folk lider medan andra blundar för det och roffar åt sig allt som kommer i deras väg är nog värre än världens slut.
Min dröm är en värld utan landsgränser, där alla förstår att vi alla är människor med känslor och samma behov. Där inte barn dör av lidande och fattigdom medan andra beklagar sig över att dom brutit en nagel som dom nyss var och fixade i den lyxigaste manikyrsalongen i stan. Det är så jävla rubbat att jag önskar att jag inte var en människa.